På höga höjder

Med hjälp av potatislådor och en lånad ställning fick vi de sista bräderna högst uppe rivna i helgen. Det ser nästan ut som om huset har blivit höjt två gånger då det kom fram två fönstergluggar på höjden på vinden. Det var lite nervöst att köra hem de sköra fönstren från vinden och kvisten men nu är de i säkert förvar i vår lilla klaustrofobiska bastu utan bastuugn och med en halv meter bred dörr. Husets mest bortglömda rum, så ingen risk att vi går in dit i misstag. Det börjar bli lite fullt i lidret men nu börjar sakerna ta slut i huset också. Det tar väl något år innan vi får lyfta ut saker därifrån och inte bara bära in.

Inomhus är tre av spisarna är nästan rivna så nu har vi plåtspisen och en mur kvar. Tegelstenarna i de äldre murarna är väldigt porösa och relativt lättrivna då de är murade med lerbruk.

Mamma står för spisrivningen

Vädret är grått och tråkigt och jag bara väntar på att det ska bli ljusare om kvällarna så vi inte behöver såga ved i lampskenet och regnet som vi firade lördagskvällen med.